adamfortech.webblogg.se

Ja, ett vågat påstående må det vara, men desto värre vanskas det sanningsenliga koncept i det. Vi har bevittnat det gång på gång i Mästarnas Mästare, där tävlandena ställs mot väggen med den ena grenen mer krävande än den andra. De andra deltagarna förhåller sig ödmjuka och fokuserade medan Ravelli tenderar att pladdra på lite extra. Istället för en atletisk reflex som "fan" yttrar Ravelli ett till synes inövat "Sunnes Jul", allt annat än knapert och diskret. Här är det kollektiv krigsföring som gäller och tydligen är det en trend att vara lite extra kontroversiell...

 

Är det då inövat eller sätter målvakten upp sina verbala verktyg för att skänka tillfredsställelse till tittarna, och för att gynna tittarsifforna till max? Vi tror att det är lite allt möjligt, men samtidigt en gryta av missförstående och förvirring. Vi alla har nog under livets gång känt av lite extra press att göra oss hörda, samtidigt som vi vill sticka ut socialt, vissa av oss för att det är en nödvändig egenskap för att överleva, andra för att man njuter av det som ett inlärt fenomen. Likaså skulle vi vilja tro att sådant är fallet hos Thomas Ravelli. Det ligger helt enkelt i hans natur...

 

För knappt några veckor sedan var Ravilles stund kommen att njuta av ett sammandrag från hans allra ädlaste år under sin forna karriärs gång. Han var fastnitad i soffan, pratglad som vanligt, men sedan kommer ett oförutsett drag; Ravelli gråter. Målvakten blir rörd av sin egen atletiska historia och inser det kvalitativa värdet av upprätthållandet av idrott. En högst känslosam stund var det men denna gång var det inte kamerorna som lockade, utan det var en genuin reaktion från Ravellis sida. 

 

Förra veckans avsnitt av Mästarnas Mästare var smärtsamt, där en gren gick ut på att leda ett ihåligt verktyg genom en hinderbana, ett rör av omfattande längd som utdelade elektricitet vid minsta nudd. Var och en av deltagarna fick sin beskärda andel men särskilt smärtsamt var upplevelsen för Ravelli. Den andra grenen genomfördes i ära av hjärngymnastik, där minnet skulle få sig en ordentligt genomkörare. Det slutade med Frölander som vinnare, åtföljd av Laurell som tvåa. Thomas Ravelli floppade totalt, och blev senare utvald som offer för en het nattduell mot Marit Söderström Nord. Hon, likaså merparten av oss hemma och belägna i soffan, skänkte tro till sin hemodlade strategi att Ravellis ålder skulle spela in, och att hans fotbollsreflexer skulle vara borta med vinden sedan länge. Sådant var inte fallet. Det som vi fick bevittna för en vecka sedan var en helt annan Ravelli än den vi sett innan. Han var fokuserad och tyst, inställd till att vinna till varje pris. Hans knivskarpa reflexer bidrog till en vinst för Ravelli med 2-0, som senare blev hemvisten för seglaren Söderström Nord. Bakom de där bedrägliga tv-gestaltningarna så verkar det trots allt finns en hårt passionerad och rutinerad idrottare inom Ravelli.